Nu har jag skrivit min uppgift till skolan om Postimpressionisterna. Jag har fokuserat på Van Gogh och Gauguin och oj vad känslosamt det blev när jag läste om Van Gogh och gick in i hans målningar. Jag kunde riktigt känna hans smärta och frustration. De flesta av hans målningar gör mig bara illa berörd men här är dock en jag gillar.
Ett hus brukar oftast symbolisera en själv och detta är en kyrka med ett torn med en spets uppåt, alltså skulle jag tolka det som att han ser sig som en person som har en kontakt uppåt, och eftersom han läst till präst en gång i tiden var det ju antagligen Gud han hade kontakt med. Huset är mjukt i sin form och väldigt flexibelt. Marken rör sig hela tiden och huset följer liksom med i vågorna. Jag tolkar det som att hans verklighet, marken, inte är stabil men att han i det här läget ändå mår rätt bra eftersom han har en kontakt med Gud..... Där finns oxå en person som är på väg mot kyrkan och det kan ju betyda att han just nu inte känner sig så ensam.... Det är dock inte frid dels eftersom marken gungar men oxå är himlen inte så fridfull så det finns en del oroande tankar...... Väldigt fri tolkning :-)
Jag skulle inte vilja ha någon av hans målningar hemma för det är de alldeles för starka, däremot skulle jag kunna ha någon av Gauguin för de känns varma och gemytliga :-)
Kanske denna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar