Att sätta varandra i fack

Något som verkar ligga ligga under luppen för tillfället är hur man försöker dela in sina medmänniskor i olika fack. Han är hårdrockare och hon är synthare till exempel ....... eller hon är grek och han är svensk. Visserligen gillar han hårdrock men det betyder inte att han inte gillar annan musik också, kan man då kalla honom för hårdrockare? Han kanske även gillar att skriva ..... är det ok om man är en hårdrockare eller måste man byta fack då till skribent? Och hon är född i Grekland men hon är kanske även dansare? Ni förstår mitt tänk? När man försöker sätta en annan människa i ett fack begränsar man varandra i stället för att låta oss alla vara fria att utvecklas och växa fritt utan ramar.

En av mina Facebookvänner lade ut denna bild idag, den är underbar tycker jag :-) Barbafamiljen förvandlar sig hela tiden till vad de vill 

 

Jag för min del har brukat sagt när folk frågar vem jag är att jag är allt du vill och allt du inte vill ...... men har kommit på att det kanske inte är så smart att säga det ..... kanske bättre att säga att jag är allt jag vill :-)

Men min mening med det är att ingen kan sätta en stämpel på mig för så fort den fastnat snirklar jag mig ur den och går åt ett annat håll. Mina intressen varierar ibland från år till år, ibland från timme till timme.... mina åsikter likaså eftersom det alltid finns poänger på båda sidor av en diskussion. Varför nöja sig med en poäng om man kan få alla?

Jag är född i Sverige men lever i världen och har mitt ursprung någon helt annanstans, är jag då svensk, världsmedborgare eller vad är jag? 

Enligt mig själv är jag. Enligt mig är du.

Jag kommer att tänka på en av de fyra grundstenarna i Don Miguel Ruíz bok med samma namn - De fyra grundstenarna till ett bättre liv - Den säger: Ta ingenting för givet.

I stället för att sätta varandra i fack på grund av våra egna antaganden kanske vi skulle börja fråga personen och sedan lyssna på svaret ;-)