Fauvismen lite fakta och lite egna reflektioner

Fauvism var en europeisk strömning inom måleriet under tidigt 1900-tal, där färgen var konstverkets viktigaste beståndsdel. Har med dess frigörelse av färg och form som kännetecken, kallats expressionismens första framträdande i den moderna bildkonsten.

Konstkritikern Louis Vauxcelle använde ordet fauves (vilddjur) när han skulle beskriva målningarna av Henri Matisse och gruppen kring honom på utställningen Salon des Indépendants 1906. Därav begreppet fauvism. Matisse i sin tur, och även André Derain, var elev hos Gustave Moreau vilken inspirerade dem att tänka utanför ramarna.

Fauvismen utvecklades vidare ur den postimpressionistiska tekniken där det naturtrogna inte längre var viktigt. Framförallt var det utvecklingen i färgval som kom att prägla fauvismen, med mycket starka, klara färger i fokus. I stället för centralperspektiv (används för att visa på avstånd) och fördrivningar (olika färger tonar in i varandra) målade man med tjocka lager av färg för att på detta sätt lyfta fram färgernas betydelse i målningen. Man använde ofta färgerna rena direkt från tub.

Fauvismen var aldrig någon skola i egentlig mening utan mer av en rörelse där man hade ett gemensamt uttryck. Ett uttryck som på sin tid var chockerande då det var väldigt långt ifrån det klassiska måleriet.

Min spontana reaktion på Fauvismen är besvikelse. Där Impressionismen kändes meditativ och där delar av Postimpressionismen berörde mig starkt känslomässigt känns de fauvistiska målningar jag ser från början, exempelvis George Braque endast tomma och stressande. Det känns som att konturerna, som jag tycker ofta ger en målning en kraftfull och dramatisk känsla, här endast gör dem hårda och opersonliga.

George Braque

 

Raoul Dufy 




André Derain



André Derain

Men eftersom jag gillar starka färger och konturer, tänkte jag att jag bara måste gilla detta….. Så jag letar vidare.

Jag fortsätter titta lite mer på Raoul Dufy och här hittar jag lite av vad jag gillar. Han har starka färger och konturerna känns okej på håll men när man tittar närmare blir det ändå som att de mer försvagar känslan än förstärker, så inte heller han går riktigt hem.

Här är en av de målningar jag hittat med honom som jag tycker är ok men som hade varit bättre utan de skissliknande konturerna.

  

Sen hittar jag Oyhon Friesz och här börjar det likna något. Här får jag mina starka konturer som förstärker känslan och djupet i målningarna som också har underbara mjuka färger.

     

Leander Engström, Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén var alla tre elever hos Matisse som utgjorde kärnan i Fauvismen. Jag tycker om färgerna i deras målningar men är inte så förtjust i hur de målar människorna. Jag tänker att det är deras sätt att visa att formen är obetydlig och jag köper det men gillar ändå bättre när människor är naturtroget återgivna, gärna med starka färger men formen ska vara intakt J  

          

Leander Engström 

Sigrid Hjertén 

Isaac Grünewald

Man ser ju tydligt att dessa tre gått i lära hos Matisse, dels på färgerna men framförallt på deras, som jag kallar figurer, med märkliga proportioner.

   Henry Matisse

   Henry Matisse